I går va jag ensam hemma med barnen, inte ofta jag är det nu längre.
När de lagt sig och jag satt där själv i soffan så kommer oron...
TÄNK tänk om han inte kommer hem, tänk om polisen ringer på dörren igen ber att få komma in...
Detta är nog tyvärr nått jag får leva med.. blir så orolig att vi ska behöva gå igenom allt en gång till..
Han kom hem och då känner jag mig fånig.. usch va sårbar man är..
ÄLSKAR min Ulf... och vill inte mista honom, tror både barnen och jag går under då...
Annars har veckan bestått av snöskottning, trilla omkull i backen, (2 ggr) cyklat omkull oxå, så jag tycker att jag fått min beskärda den av vurpor för denna vintern iaf..
Nu blir det snart hem och skotta (igen) och adventspyssla lite...
Fast igentligen tycker jag det är rätt ok att skotta snö, det ger ju motion på annat vis än att ut gå.. så det är ju något positiv med allt det vita iaf, å det är klart, jag har ju hellre snö och minus än grått, blött å mörkt.. kan stå ut med en riktig vinter till, men den kan få försvinna i slutet på februari..
Tjillevippen på er..
4 kommentarer:
Fina du. Jag förstår dej. Vissa saker kommer alltid ligga där och lura som en liten skugga av oro. Men det kommer inte hända igen,och med tiden kommer oron bli mindre och mindre. Nu ska vi njuta resten av livet. Du, jag ska vara hemma alla mellandagar, då vill jag gärna boka in lite kvalitetstid med dej... <3
Stor stor kram
Ja denna oro,,jag tror som Mari att det inte kommer hända igen,,du har fått din beskärda del & nu är det bara lycka för hela slanten för det är du om någon värd.
Storaste kramen,,,
DJUPA SÅR sitter i flera månader t.o.m i flera flera år! Och känslan att mista någon hastigt är obeskrivliga ord. Men en dag vet du det , att dina tankar var fel. Det är när du sitter där med din ulf på hemmet och är lika kär i varandra som ni är idag! Låt inte sådana dumma tankar komma in även om det är svårt! Vifta bort dem " bort bort bort"
Kram till dig <3
den sårbarheten är som ett ärr att alltid kommer bäras. Du har upplevt det man fasar mest av allt för...att förlora någon man älskar hastigt utan minsta förvarning alls. man kan gå vidare ( det är ju du ett stort levande bevis för!) men man kan nog inte gå, och lämna alla tankar, oro och sorg bakom sig. Någonstans måste ärret sitta, och när situationer uppstår som liknar bara det minsta lilla, så man påminns om livets bräcklighet.
det finns ju inga garantier, livet kom inte levererat med sånt, det enda man kan göra är ju som precis det du gör, dvs lever i Nuet, dag för dag och gör det bästa av det!
du vet ju att jag är imponerad av din styrka, det har jag ju varit sen första gången vi träffades:)
är så lycklig att du funnit din käre Make ni är så fina tillsammans!
fredagskram på dej kära bergatroll!
Skicka en kommentar