Tankar....

Ibland så känns det bara så skönt att få skriva av sig lite...
så tycker ni inte det är roligt att läsa tunga tråkiga fega rader så sluta läs nu.*blink*

Livet... va är meningen med livet.. jo man föds och man dör....det är iaf rättvist..*L*
men där i mellan ska man hinna med så himla mycket... barndom, tonår.. kärlek.. skaffa man och sen barn.. sen ska man leva lycklig resten av livet... ha ha

Trodde mitt liv skulle va så... började ju bra iaf...
Jag klagar inte på mitt liv nu heller men man undrar ju om kan ska leva som ensamma mamman hela livet..

Under dessa år jag varit ensam med barnen så har man hunnit med en hel del... och en massa kul har det ju blivit oxå... bara detta att åka mc och träffa en massa goa människor är ju så skoj och dessutom få göra det med goa Bitchar.. det är ju bara det helt underbart..
Ingen av dom som tycker sämre om en om man råkar bli lite för onykter eller säjer eller gör nått dumt...
Man får helt enkelt vara den man är utan krusiduller...

Men så är det där med kärlek...
Kan bara erkänna att jag verkligen saknar nån att dela det mesta med.. samtidigt som det skrämmer livet ur mig..
Varför ska man känna så....
Rädd för att det ska bli jobbigt.. hur barnen ska ta det och alla runt omkring som vant sig vid att man är ensamstående mamma...
Det är ju fan att man ska tänka på va alla andra tycker...

Har fått höra att jag kanske skrämmer det andra könet, pga att jag kan och fixar så mycket själv... är det verkligen så..
Kanske ska man börja spela hjälplös.. tror ni det finns nån man för mig då..
men det går ju inte göra så... då skulle ju den stackars mannen känna sig lurad sen...
Nää jag måste vara den jag är... duger inte det så får jag väl leva ensam då..

Det är rätt konstigt... men när man hittar nån som man känner att man kan tycka om så kommer det oxå så konstiga tankar... som att man säkert inte duger... så jag fegar ur.. vågar inte ringa för jag är rädd för att jag ska verka för intresserad och då skrämma bort honom...

Hur ska man va????
Någon som har facit???

Hade lovat mig själv att inte hamna i denna situationen igen...
men jag är bara en enda stor FEGIS när det väl gäller, men det är bara för de små nitar jag gått på innan... det är väl den största nackdelen jag har.. att jag är för snäll och vill så väl och så mycket när jag tycker om någon.....

Usch va detta blev långt och tråkigt...

Ni som orkat läsa detta.. =)
Ha det gott och va rädda om er...

Det va bara lite tankar från en fundersam Annika...

Kram