Snart har det gått ett år sen min älskade pappa gick bort så hastigt där ute på östersjön, enda trösten i sorgen är att jag vet att han ville att det skulle gå fort den dagen han skulle över till andra sidan... och det gjorde det ju minst sagt.... men det är allt orättvist, han kunde ju fått leva i många år till.
Sen är det snart 7 årsen Patrik gick bort, det är inte klokt va tiden går fort igentligen.. tittade på ett kort i går på honom och barnen som jag tog i Egypten där vi va på bröllopsresa en vecka innan han dog, När jag ser honom är det som om han aldrig har varit borta på nått sätt, blundar jag så kan jag fortfarande minnas hur han kändes....muskler överallt.. ;-)
Livet är tufft men det blir inte bättre av att man deppar utan bättre njuta av livet och ta det för va det är och göra det bästa av det.. och som min pappa alltid sa... DET SKA VA ROLIGT ATT LEVA... och det hade både min pappa och man...
Tur man har sina minnen kvar iaf...
Ps livet går vidare och njut av varje dag som om den vore den sista... jag försöker det iaf, lovade mig själv det när Patrik dog...
men visst har vi alla våra dåliga dagar och det ska man ha, för hur ska man annars kunna uppskatta det ROLIGA =)
Puss å kram på er alla...
1 kommentar:
BRA skrivet vännen ! Du vet att jag finns här när det känns tufft ! KRAM Emma
Skicka en kommentar